Livet rullar på även om det inte är på det bästa sätt just nu. Men jag kämpar, så in i den. Jag har alltid fått höra två steg fram ett steg bak det är i alla fall ett steg fram. Värt att tänka på.
Jag lever, och ligger med dropp inlagd på sjukhus. Inte mycket mer är det med mig just nu!
Jag har fått många frågor om bilder, jag vill inte llägga ut bilder på hela mig, men här är en bild på ryggen i alla fall, om det nu är något att ha....
Bild från sommaren 2010.... Inte så mkt att ha den heller...
Fortfarande kvar på sjukhuset, men orkar i alla fall vara uppe någon timme och sen sover jag några och sen vaken igen, lite bättre i alla fall...!
Jag har hittat en blogg som jag tycker väldigt mycket om, om ni vill så tar er en titt in på http://blogg.amelia.se/evawikmarkwalin/ . Hon skriver om hur nyttiga saker som helst, jag kan lova att ni kommer hitta något som passar er. Med andra ord en helt fantastisk blogg!!
Hur går det för mig? Jag är fortfarande kvar på sjukhuset, vet inte hur länge jag blir här - vi får se. Jag har sovit större delen av dagen, det är det jag gör... Just nu ligger jag i sängen med datorn i knät, det är helt tyst inne på rummet, det är mörkt, det som lyser är lampan i fönstret. Jag lysssnar på lugn musik. snart ska jag ringa på klockan, klockan 19.00 skulle jag göra det - ett måste, en underbar sköterska jobbar idag och hon är en av de få som förstår känns det som. Det är så skönt att prata med henne. Sen blir det forhoppningsvis att slå på TV:n idrottsgalan, om jag orkar kika på den. Annars blir det till att dra täcket över huvudet igen.
Hoppas ni har det bra och att ni fått en bra start på veckan!!
När jag nu loggar in här på bloggen för första gången på nästan en månad, ser jag att jag har gjort många besvikna, många läsare varje dag, ni har loggat in för att läsa om senaste nytt, och varje gång har ni blivit besvikna på att inget nytt har skrivits. FÖRLÅT.
Jag hatar bortförklaringar, och även så denna gång. Jag vill inte komma med någonbortförklaring, men i alla fall en förklaring till varför jag inte bloggat. Jag har inte varit hemma, inte hos någon släkting utan jag har tillbringat det nya åter på sjukhuset. Det har varit illa riktigt illa den senaste tiden. Så illa att jag själv inte orkat gå, inte orkat lyfta någonting, jag har varit sängliggandes med sondmat i nästan två veckor, 13 dagar för att vara exakt. Ja, så har början på mitt år varit. Jag sitter just nu inne på mitt rum, i min sjukhussäng, lägg märke till att jag sitter upp. Det har inte hänt på två veckor. Jag sitter här med en dator i knät och skriver lite till er alla underbara där ute. Hoppas er start på det nya året varit bra, och att ni mår bra.
Jag hoppas att jag inte ska göra er besvikna igen, jag ska försöka få in ett inlägg varje dag. Inget jag lovar men jag ska göra mitt bästa.
Nu ska jag krypa ner under täcket igen, och försöka drömma mig bort.
Jag surfade in på aftonbladet.se . Idag för första gången insåg jag hur mycket det står om, att hitta sin dröm kropp, olika dieter, träning med mera. Inte undra på att det finns många som är missnöjda med sitt utseende. Dum som jag är började jag läsa alla artiklarna, en efter en. Det är precis som om det inte är okej, att leva i den kroppen man har. ALLA ska vara smala, inte något fett, låren ska vara lika smala som armarna, höftbenen ska man se och lika revben och kindben. När man läser om den ena dieten då ska man bara äta grönsaker, när man läser om den andra ska man bara äta fett, när man läser om den tredje så ska man ta bort något annat. De andra metoderna handlar om att träning är viktig, att det är för mycket mat under julen, att vi äter för mycket godis och kakor. Sen finns det träningstips till en snygg rumpa, träna som kändisarna, eller köp salvan som gör dig slank, ja det finns hur mycket som helst. Men vilken av alla metoder ska man tro på? Vilken har egentligen ett långsiktigt förhållande? Ja, jag vet inte om jag tror på någon av dessa metoder. Kanske tror jag på en blandning? Det viktigste är att äta "rätt", men vad ärr "rätt" och vem bestämmer det?, jag skulle vilja säga tallriksmodellen. Med andra ord lite av allt. Sen sälvklart ska man träna, om man vill se resultat. Det funkar ju inte att bara sitta i en soffa och läsa om allt och sen tro på att man ska få se resultat? Nej, så fungerar det verkligen inte. Men för attt resultaten ska bestå är det också viktigt med vila och sömn.
Tänk om allt som har med utseende att göra försvinner från allt som har med media att göra, hur skulle då världen se ut? Skulle alla problem som finns idag, med mat, träning och utseendefixering finnas? Kanske skulle det finnas kvar men långt ifrån den mängd som finns idag.
Varför skriver jag överhuvudtaget detta inlägg?, jag vet inte.. Kanske för att jag tycker det är sjukt, den största anledningenn till att jag skriver detta inlägg är för att jag inte vill att ni ska ta åt er. Ingen är värd att ta åt sig det som stårr... Nej INGEN!! Var nöjda med hur ni ser ut, er kropp ni lever i. Var nöjda och lev livet, vi lever bara en gång, och låt ditt liv bbli ett bra och gott liv!!
Ett tag sedan, förlåt... Jag mår inte speciellt bra, har tillbringat de senaste dagarna i sängen, huvudvärk, ont i kroppen och helt orkeslös. Snart är det jul, bara några dagar kvar, jag vill inte... Jag lyssnar på julmusik, gråter, för jag vet hur dålig denna jul kommer bli, jag vet hur ledsen jag kommer vara. Innerstinne, vill jag fira med mina närmaste, men så blir det inte. Det finns så mycket som stoppar mig, saker som egentligen inte borde få göra det, nej verkligen inte.
Tårarna rinner ner från mina kinder nu när jag skriver, jag orkar inte mer, jag vill bara bort och det är nu. Nu föralltid, det är inte värt att må som jag gör, kanske finns det en sak att kämpa för och det är för mina småsyskon, men ananrs inget. Nej det finns verkligen inte. Men om jag förklarar för småsyskonen att jag inte orkar mer, kande de förstår, kanske kan dom acceptera att vi träffas i vårt nästa liv? Jag vet inte, jag orkar verkligen inte mer.
Inte många dagar kvar till julafton, jag HATAR denna högtid, och ja, jag vill inte att det ska bli jul! PANIK, ÅNGEST, STRESS, gillar verkligen inte detta... Jag har valt att inte fira jul i år, jag kommer sitta själv, i soffan med levandeljus lite överallt. Jag vet inte hur det känns, ibland skönt och ibland jobbigt.
Dt är bara jag som tagit beslutet, dels för att inte behöva känna mig så splittrad och dels för att jag inte orkar med alla måsten... Man måste alltid vara så trevlig, tillgjord och allt. Ja, allt ska vara så bra, fast det egentligen inte är det!!
Hoppas alla där ute, känner en positiv känsla för julen...!
Åååå, nej, varför gjorde jag det... Varför, vad skulle du vara bra för? Nej, dt får inte hända igen...! En burk med pepparkakor stod på bordet, och min hand den drog mig till skålen, och jag tog två pepparkakor, som jag åt upp. Ja, jag gjorde det. Men varför? Varför åt jag upp de där jävla pepparkakorna, de som bara innehåller en jävla massa kalorier... FAN, ååå.... Det ska aldrig mer hända, nej aldrig. Det är inte värt det... Jävla pepparkakor...
Nu sitter jag här igen... Idag mår jag hyfsat bra, i alla fall just nu. Jag har ätit lite frukost och nu har jag bäddat ner mig i sängen igen. Min bästa plats just nu. Ligger här med fem kuddar och två duntäcken kan det bli skönare? Helt underbart är det.
Ville bara skriva några positiva rader här, ta hand om er!
Kära läsare! Ber om ursäkt att jag inte skrivit på ett tag, jag har inte mått speciellt bra, det har varit alldeles för mycket den senaste tiden.... Vad som hänt känner jag mig inte redo att gå in på i detalj, jag är just nu mitt uppe i händelsn, och försökr göra det bästa av varje stund som kommer. Jag kämpar. Jag kämpar, och det tar på krafterna...
Idag på morgonen kom lilla L in på mitt rum, han fråade om han fick ligga brevid mig i sängen, finns det egentligen något mysigare än att ha ett barn brevid sig i sängen? Nej, jag skulle inte tro det. Jag lyfter täcket och han kommer närmare, han vill krypa in unde täcket, han stannar upp tittar under täcket tittar på mig och säger, kan du inte ta på dig en tröja... Jag frågar varför ska jag göra det? Lilla L säger, det ser så läskigt ut när man ser de där buklorna på på din mage, vad tänker han på?. Jag frågar om han kan visa vad han menar, han tar sin hand på mina revben och säger, det är äckligt, jag vill inte se det. Jag börjar gråta, denna gång kan jag inte gråtta inom mig. Utan han ser att jag gråter och fråar varför? : Jag säger bara bara tre ord. Jag Älskar Dig!!
Ibland undrar jag vart jag är på väg och vad jag gör mot mig själv, det gör ont när en fyra åring säger sådana här saker till mig!!
Det betyder att det är så många som läser min blogg!! De första dagarna hade jag 40 läsare och sen helt plötsligt 70 och nu kar det varje dag... Ni är underbara alla där ute.
Första december, snart jul och snart är detta år över. Inte lång tid kvar... Ta vara på tiden av detta år och avsluta årt så bra som möjligt, jag ska göra det bästa av tiden som är kvar. Sen väntar ett nytt år, ett år med nya möjligheter, ett år med nya hinder, ett år med nya erfarenheter, ett år med nya minnen...
